Ribs
Det har hänt att jag slötittat någon gång på "Gränsbevakning Australien" eller vad det nu inte heter. Det där programmet om allt vad man får och inte får ta med sig in i landet Down Under. Har alltid tyckt att de är så löjligt paranoida. Aldrig riktigt påverkat mig mer än att jag skrattat åt alla kineser som försökt smuggla in en resväska full med nudlar. Inte förrän jag bestämde mig för att Australien nog är ett bra land att försöka skaffa ett 6 månaders studentvisum till.
Att skaffa visum för svenskar är ju oftast relativt okomplicerat. Vi är sådär lagom neutrala till allt och har inga fiender. (Eller vänner?) Inga livsfarliga sjukdomar, inga diktatorer. Tänkte att allt skulle gå snabbt och smidigt. Svimmade nästan när jag såg priset på visumet - fick ont i magen och hoppades sen på att Gud skulle fixa pengarna på något sätt. And he kind of did. (Gud brukar fixa det mesta när det gäller sånt här.)
Hur som helst, jag fyller glatt i allt. Online. Den följande konversationen existerade endast i mitt huvud.
Visum: Have you lived abroad during the last five years?
Jag: Yes! *Dumdidumdidum*
V: WHERE?
Jag: China. *lalalala*
V: *POP* MESSAGE! Emilie is required to do a chest x-ray and a medical examination. The closest certified doctor is in OSLO. If you choose to do your examination in Stockholm, this will make the process take MUCH LONGER time. We DO NOT recommend this.
Grät en smula inombords (och utombords - hejdå resten av mina pengar) och bestämde mig sen för att aldrig i livet åka till Oslo. Skyndade mig sen att göra den där hemska lungröntgen och var sen på väg till doktorn för att kolla resten av min hälsa.
För att klargöra: Australien är JÄTTERÄDDA för tuberkulos. Jätte. Jätte. Rädda. Därför måste jag kolla mina lungor. För Kina är ju våfflornas... nej jag menar tuberkulosens land. Hade det funnits en liten ruta där jag hade kunnat kryssa i att jag är vaccinerad mot tuberkulos och varit det sen jag föddes kanske jag hade sluppit allt det här. Eller kanske inte.
Hur som helst. Hos doktorn. Det enda han gör är att låta en sjuksköterska ta min puls, blodtryck och lyssnar sen på mina lungor. Sen bestämmer han, en mycket högt utbildad man, att utan förvarning haila mig i magen för att kolla att min mage funkar som den ska. Som en del som läser det här vet, är jag extremt (verkligen extremt) kittlig i magen. Det krävdes all min viljestyrka för att inte sparka honom i ansiktet. Istället fick jag fram ett ljud som mest lät som en blandning av en nödig häst och en fnittrande Lilla My. Blicken han gav mig sa att han tänkte kryssa i rutan "Intelligence" som "abnormal".
"Jag är... väääääldigt... kekekekek...kiiiiiiittlig..." väste jag fram.
"Hm" säger han och petar mig i magen igen. "Slappna av!"
Han var väldigt väldigt nära en haito över näsan. Avskyr dessa undersökningar.
Det värsta är att jag hade kunnat göra hela undersökningen lika bra själv. Vi har gjort allt det här på en labb under fysiologin. Och jag studerar inte ens till läkare.
Det bästa är att jag fick behålla röntgenbilden på mina lungor. Den är lite häftig, om man nu diggar revben.
Att skaffa visum för svenskar är ju oftast relativt okomplicerat. Vi är sådär lagom neutrala till allt och har inga fiender. (Eller vänner?) Inga livsfarliga sjukdomar, inga diktatorer. Tänkte att allt skulle gå snabbt och smidigt. Svimmade nästan när jag såg priset på visumet - fick ont i magen och hoppades sen på att Gud skulle fixa pengarna på något sätt. And he kind of did. (Gud brukar fixa det mesta när det gäller sånt här.)
Hur som helst, jag fyller glatt i allt. Online. Den följande konversationen existerade endast i mitt huvud.
Visum: Have you lived abroad during the last five years?
Jag: Yes! *Dumdidumdidum*
V: WHERE?
Jag: China. *lalalala*
V: *POP* MESSAGE! Emilie is required to do a chest x-ray and a medical examination. The closest certified doctor is in OSLO. If you choose to do your examination in Stockholm, this will make the process take MUCH LONGER time. We DO NOT recommend this.
Grät en smula inombords (och utombords - hejdå resten av mina pengar) och bestämde mig sen för att aldrig i livet åka till Oslo. Skyndade mig sen att göra den där hemska lungröntgen och var sen på väg till doktorn för att kolla resten av min hälsa.
För att klargöra: Australien är JÄTTERÄDDA för tuberkulos. Jätte. Jätte. Rädda. Därför måste jag kolla mina lungor. För Kina är ju våfflornas... nej jag menar tuberkulosens land. Hade det funnits en liten ruta där jag hade kunnat kryssa i att jag är vaccinerad mot tuberkulos och varit det sen jag föddes kanske jag hade sluppit allt det här. Eller kanske inte.
Hur som helst. Hos doktorn. Det enda han gör är att låta en sjuksköterska ta min puls, blodtryck och lyssnar sen på mina lungor. Sen bestämmer han, en mycket högt utbildad man, att utan förvarning haila mig i magen för att kolla att min mage funkar som den ska. Som en del som läser det här vet, är jag extremt (verkligen extremt) kittlig i magen. Det krävdes all min viljestyrka för att inte sparka honom i ansiktet. Istället fick jag fram ett ljud som mest lät som en blandning av en nödig häst och en fnittrande Lilla My. Blicken han gav mig sa att han tänkte kryssa i rutan "Intelligence" som "abnormal".
"Jag är... väääääldigt... kekekekek...kiiiiiiittlig..." väste jag fram.
"Hm" säger han och petar mig i magen igen. "Slappna av!"
Han var väldigt väldigt nära en haito över näsan. Avskyr dessa undersökningar.
Det värsta är att jag hade kunnat göra hela undersökningen lika bra själv. Vi har gjort allt det här på en labb under fysiologin. Och jag studerar inte ens till läkare.
Det bästa är att jag fick behålla röntgenbilden på mina lungor. Den är lite häftig, om man nu diggar revben.
Kommentarer
Trackback
