Alba - Always the summers are slipping away
Eftersom jag i princip inte spenderat någon tid hemma under sommaren har jag inte heller haft någon möjlighet att pausa, skriva något om vad som har hänt. Det känns lite som om jag hållit andan sen i slutet av maj, eller kanske redan från när vildplommonen tappade sina kronblad.
Nu när lovet är över och man inte har någon tid annat än den man gör sig så tänkte jag i alla fall ge er en snabb glimt av sommaren. För att vara sådär tråkigt praktiskt blir det nog lättare om jag tar ett inlägg om varje plats, för annars blir det bara superlångt och superrörigt.
Hemma har jag bara sprungit runt som en furie i mina försök att få i ordning allting tills innan resor kors och tvärs över Nordeuropas lilla del av jordskorpan.
Något av det mest fascinerande som hände under sommaren var inte att jag äntligen lyckades lära mig stå på händer, om så endast för fem sekunder, utan uppdykandet av denna lilla vita katt som fick namnet Alba. Själva upptäckandet av en katt i vår trädgård är visserligen inte ovanligt, de trivs ytterst bra i vår djungel till gräsmatta och en viss Herr Koltrast (som alltså är en katt) är en frekvent gäst vid fågelbordet om vintrarna. Nej, det fascinerande med detta besök var att det fick oss alla att känna oss priviligerade som blivit benådade en audiens hos denna Kvarterets Drottning. Alba dök upp mitt under dagens hallonplockning (som resulterade i ett flertal liter) och charmade sedan hela familjen till att stanna hos oss under ett par veckor. Sedan var hon plötsligt försvunnen, lika hastigt som hon dykt upp. Givetvis var hon aldrig vår och vi inbillade nog oss aldrig det. Men det är ändå lite speciellt, att hon är den enda katt som kännts som en naturlig del av Djungelns fauna.
Sommaren var dock inte bara solkatter och speglar, utan även isländska asktäckta slätter, norrmän utanför Die Tält med stort T, saltvatten i håret och oändligt många gröna presentsnören som skulle klippas. När man klipper och klistrar en smula blir dessa minnen till en kanske fullkomlig sommar.
Nu när lovet är över och man inte har någon tid annat än den man gör sig så tänkte jag i alla fall ge er en snabb glimt av sommaren. För att vara sådär tråkigt praktiskt blir det nog lättare om jag tar ett inlägg om varje plats, för annars blir det bara superlångt och superrörigt.
Hemma har jag bara sprungit runt som en furie i mina försök att få i ordning allting tills innan resor kors och tvärs över Nordeuropas lilla del av jordskorpan.
Något av det mest fascinerande som hände under sommaren var inte att jag äntligen lyckades lära mig stå på händer, om så endast för fem sekunder, utan uppdykandet av denna lilla vita katt som fick namnet Alba. Själva upptäckandet av en katt i vår trädgård är visserligen inte ovanligt, de trivs ytterst bra i vår djungel till gräsmatta och en viss Herr Koltrast (som alltså är en katt) är en frekvent gäst vid fågelbordet om vintrarna. Nej, det fascinerande med detta besök var att det fick oss alla att känna oss priviligerade som blivit benådade en audiens hos denna Kvarterets Drottning. Alba dök upp mitt under dagens hallonplockning (som resulterade i ett flertal liter) och charmade sedan hela familjen till att stanna hos oss under ett par veckor. Sedan var hon plötsligt försvunnen, lika hastigt som hon dykt upp. Givetvis var hon aldrig vår och vi inbillade nog oss aldrig det. Men det är ändå lite speciellt, att hon är den enda katt som kännts som en naturlig del av Djungelns fauna.
Sommaren var dock inte bara solkatter och speglar, utan även isländska asktäckta slätter, norrmän utanför Die Tält med stort T, saltvatten i håret och oändligt många gröna presentsnören som skulle klippas. När man klipper och klistrar en smula blir dessa minnen till en kanske fullkomlig sommar.
Kommentarer
Trackback
