emilyispegeln

Det är sommar, det är humlor som i stillhet dör på min trappa och myror som bär timmerstockar i triumf, det är lupiner som samlar morgontårar och det är regn i solskenet. Det är förvirrade fjärilar på min axel, det är katten som tror att han är en koltrast och det är vandrare utanför fönstret vid soluppgången - tio i fyra.
(Sometimes I can't help laughing when I listen to people on the metro)
Fragaria vesca i skogen, ett namn till Berättelsen efter två år, vattenspridardans.
(Och tro mig, nådig herre, snart är smultronen mogna, det såg jag i skogen i natt)

På onsdag är det dags för den utlovade resan till Alperna. Till en väderkvarn. Att bo i. En väderkvarn bara för mig.
Tror när jag stod där och tittade ut mellan tysta vingar på Utö Kvarn, rakt in i en jazzspelande solnedgång med en såpbubbleblåsare väntandes nedanför så kände jag perfektion. Livet var som det skulle vara just där.
Men vi ska alltså ta vår misshandlade Ford (upp på våran gård, där står en gammal Ford) och köra genom ett regnigt Tyskland (I remember when Death told me about Liesel Meminger) tills vi antingen stupar i Stuttgart eller når en ensam väderkvarn i en bortglömd by (the name's Murau, just Murau). Awesome vore en underdrift.

And 'til next time boys and girls. Öppna ett tomt block. Sätt er där ni kan känna vinden, allra helst utan tak över huvudet. Antingen det regnar eller inte. Fixera allt och inget med blicken. Lyssna på GLÄDJE.