emilyispegeln

Har tillbringat två kvällar i rad med att lära mig att förstå Matrix, vilket en viss person misslyckades fatalt med i nian. Kanske är inte halv två på natten en filmkväll det bästa tillfället att se en så pass invecklad film. Det har alltså tagit mig fyra år att förstå den, men japp, nu vet jag hur man springer genom väggar. Ifall det någonsin skulle behövas. Man vet ju aldrig.

I tisdags var jag lärare för första gången och insåg ganska snabbt att de som jag tagit för nioåringar egentligen var sexton. Vilket betyder att de är uppkäftiga tonåringar endast två år yngre än vad jag själv är. Så länge man låtsas att man kan allt så gör det inte så mycket. Och jag har en kille i min klass som avlagt ett Jag-Tänker-Aldrig-Prata-Engelska-Tysthetslöfte. Underbart.

Nej, lärare ska jag nog inte bli om det inte finns något annat att göra av livet. Förhoppningsvis gör det det. Jag är rätt pepp på det här med att segla runt i tropiska hav som examensarbete i en viss kurs. Och skriva såklart. Och musik. Och oh, tänk om man bara kunde göra något helt irrelevant av alltihopa.
Jag lider av akut instrumentbrist och tänker ta och köpa mig en gitarr lagom till våren.
(Anyone can play guitar, right?)

Har även spenderat en stor del av eftermiddagen med att nostalgisera över barnprogram från den gamla goda tiden. Där alla hade samma rynkade pannor, kisande ögon och underbara kraftuttryck. (Låt oss studera Pysskologi någon?)