emilyispegeln

Det är svårt att ana hur skönt det kan vara att komma hem och tillåtas att bara kollapsa på den stenhårda sängen. (Jag skulle ärligt talat lika gärna kunna sova på golvet med tröskeln som huvudkudde.)
Från den stund då alarmet ringde halv sju i måndags så har jag inte haft en lugn stund förrän nu. Inte hjälper det precis att en i min engelskalärargrupp (inga namn nämnda, hon är en trevlig människa egentligen) bestämde sig för att det var en fantastisk idé att skjuta upp all sorts förberedelse tills en halvtimme innan vi skulle ge oss av till skolan. Måste säga att 80 mintuers improviserad engelskalektion inte hamnar på min topplista av saker jag vill återuppleva.
Efter alla dessa negativa synvinklar på livet så kan jag ju berätta att de spelar relativt liten roll i det stora hela.
För nu har jag fått vila, tomatsoppa med makaroner och en regnpromenad utan varken paraply eller jacka.

Har ingen lust att tvätta.

(Skon har jag undrat många tidiga soluppgångar och sena aftonar; hur kom den dit?)