emilyispegeln

Korridorfolket verkar ha gett upp och balkongräcket är tillbaka i sin naturliga svarta färg. Inte vet jag riktigt hur det gick till, men jag klagar inte. Det är en viss lättnad att slippa somna på lektionerna och väckas av att hela klassen stirrar på en medan lärarens ohörda fråga hänger i luften.
Dessutom har jag själv varit engelskalärare igen idag. Bingo med poliser och sjuksköterskor är aldrig helt fel. Kanske är det inte ett helt dåligt yrke ändå, ifall alla är alltid är så glada när man kommer in i klassrummet. Men det kan vara något svårt att ta reda på i förväg.
Men det här med att inget får vara alltför perfekt... Till synes av sig själv hade min klocka fått för sig att ställa fram sig en timme imorse så att jag hade panik när jag vaknade för att min tidsuppfattning var så missbedömd. Tills jag inser att alla andra klockor bara är sju och att jag kunde ha sluppit fjanta runt i rummet för att borsta tänderna och få på mig ett par strumpor samtidigt.

Fotavtryck i våt cement och att återuppta sitt tecknande efter många års stillhet bland sidorna.
Så glad man kan bli.