"Böckerna har varit mitt enda sällskap under större delen av mitt liv, sade han. Är det underligt då, att jag talar som de?"



Det här lilla krypet har väckt mig ungefär vid femtiden ett par gånger nu. Sätter sig vid cyklarna och skriker som om den var den ensammaste varelsen i hela världen. Och ger man den uppmärksamhet springer den skräckslagen iväg.
Missuppfatta inte det hela nu, jag är väldigt förtjust i katter i själva verket. Men inte när de jamar så det hörs till femte våningen och dessutom fortsätter så i ett par tre timmar till. Kände att inte kan man kasta en kastrull på en kattunge. Nära var det dock, väldigt nära.
Chockerade alla när de frågade mig hur mycket jag sover per natt egentligen. Inte så mycket, nej. Men det är så på somrarna, har alltid varit så och kommer antagligen alltid vara så. Gör mig ingenting. Jag kan sova på hörförståelsen.

Insåg att det är 42 dagar tills jag kommer hem och att den här dagen alltså måste vara extra bra.
Det var den, på sätt och vis.



Hittade någon som tog en tupplur i bambusnåret. Och i förrgår såg jag ett ufo. Det räcker för att göra ens dag, faktiskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0