emilyispegeln

Våren är här för att stanna. Inga mer plötsliga snöstormar, annat än de som körbärsträden skapar. Fortfarande blir man väl närmast slagen till marken när man stiger ut ur lektionstornen (jag har lärt mig det där med effekten av en vindtunnel) men numera känns det inte som om kylan transporterar sig ned genom luvan och myser in sig någonstans vid ryggraden. Istället skiner solen och jag har faktiskt redan fått ett vitt band runt min vänstra handled som indikerar att jag börjat bli solbränd.

Gårdagskvällen spenderades i en lägenhet med folk jag innan inte kände alls och som jag nu är väldigt glad att jag lärt känna. Bra människor, som inte glömt det här med hur man lever. Folk som välkomnar en utan diskussioner och fördomar. Pratar om alla de ungdomar som råkat hamna i samma kyrka som mig, tror det här skulle vara en mycket hemskare plats utan dem.
För jag har börjat bli väldigt trött på det jag ibland kallar världen. Världen som jag ser den är underbar, världen som människor gör den är avskyvärd och jag skulle helst sticka härifrån så fort jag kunde om de var de enda som fanns kvar. Jag blir så trött och ledsen bara jag ser hur alla man trodde man kände fått för sig att bli.
Tror inte jag vill fira min födelsedag. Inte som världen firar den.

Men idag var äventyrens dag och skattjakternas tid. Ingen här har väl hört talas om det här med påskägg, men jag försökte i alla fall. Alltid en ursäkt för mig att besudla Mao-statyn med ledtrådar och förvirra kineserna med att rusa runt med mentos flaxande runt öronen.

GLAD PÅSK! <3