emilyispegeln

Denna Där var det som väntade på mig när jag kom hem från en duggregnspromenad. Själv höll jag på att få spatt och visste inte vart jag skulle ta vägen. Var rätt nära att gömma mig i garderoben och sitta där och fnittra för mig själv. Men jag tog mig faktiskt samman och Pling fick nog ändå en ordentlig kram. Medföljande post-it berättade att namnet på denna blå skapelse var Lucius, men det var tydligen valfritt att ändra det. Behåller det nog som mellannamn ändå, men jag har alltid ansett att akustiska gitarrer är feminina, därför har jag ett annat namn på henne också.
Men att plötsligt ha en gitarr har inneburit att jag både har väldigt ömma fingertoppar (kanske en godtagbar ursäkt för att inte kunna skriva tecken) och att jag konstant har en bra anledning att dra mig undan från kinesiskaböckerna.
Att jag lyckades ha sönder e-strängen när jag stämde den är väl ingen förvånad över. Det är inte första gången. Bättre lycka på andra försöket, där jag fick spendera en halvtimme med en tant som inte riktigt förstod att det var någon större skillnad mellan D, D# och B, så jag fick en väldigt spännande gitarr tillbaka från henne. När hon såg min blick kastade hon gitarren på mig och mumlade något om; Amen gör det bättre själv då! Vilket jag förvånansvärt nog lyckades göra.

Plings tid här närmar sig sitt slut och det ledde till en fin lördagskväll på bar/restaurangen Helens, alldeles bredvid vårt dormitory. Min plan med att vara osocial och försöka plugga till slutproven som påbörjas imorgon och håller på ända till torsdag gick i kras. Fullt med planer och det är min förklaring på att jag inte lyckats svara på mail eller skriva så mycket här.
Dessutom har vi lyckats lova bort oss till pingisspel, en till Helenskväll nästa torsdag och annat skoj. Förhoppningsvis blir den här veckan lika bra som den förra. Nästa bär det iväg till Japan. Ingen vila här inte. Men sömn, vem behöver det?