emilyispegeln

Jag har genomlevt ett par underbara dagar, så pass underbara att jag är rädd att skriva om dem.
Min sista dag som 18-åring avslutades på allas vår favoritrestaurang, Det-koreanska-stället-som-egentligen-är-en-Sichuan-restaurang. Underbart god mat som är omöjligt att inte bli fnittrig av och går alltid hem därifrån leende och oftast med ett par tre danssteg.
Kunde det inte listas ut av ovanstående påståenden, var det min födelsedag följande dag. Trodde jag var fiffig som inte talade om för någon att jag fyllde år, mer än de från kyrkan, som jag var väldigt säker på att de inte skulle lägga det på minnet. Men det verkar som om alla fick veta det ändå.
Dagen började innan klockan slagit 6, med rysk Trololo-musik, en Hadano, en Pling och en enorm chokladtårta. Tårtfrukost har något alldeles speciellt och fantastiskt med det. Stackars japanen hade aldrig varit med om det förr och fick en chock. Det togs igen på lunchen då vi åt japanska nudlar och annat trevligt. Tror pojken måste lära sig att vissa inte tål starkt.
Att jag varenda minut fick något att vara glad för, om så bara ett telefonnummer från en person jag tappat bort, en tur på moppen eller bara en glimt av solen, indikerade att det här inte kunde bli annat än en fantastisk dag.
Så kom det då till den värsta lektionen i veckan, kouyu. På ren svenska betyder det att man faktiskt måste öppna munnen och prata. Fruktansvärt. Så ingen kunde blivit lyckligare när plötsligt mina två kompisar trollar fram ännu ett enormt bakverk och deklarerar resten av lektionen till tårtkalas. Till och med läraren såg glad ut. Underbart.
Inte slutade det där. Blev utslängd av Pling ur vårt rum i samma stund som jag öppnade dörren hem, vilket senare visade sig bero på Överraskningen, mer om den en annan gång. Var så glad att jag inte visste vad jag skulle göra av mig. Vet det fortfarande inte.
Så återvände vi senare till ägarinnans stora glädje till samma Icke-koreanska-dock-Sichuan-ställe igen och gick fnittrande därifrån hem till glass, tårtrester och filmkväll.
Det gör mig inget att bli äldre om man får såna här fina vänner och födelsedagar.

(foto: Cloud Appreciation Society)