emilyispegeln

Det är svårt att hitta tid för att skriva här, det finns alltid något att göra, någon att prata med. Dagarna känns som om de bara försvinner och suddas ihop till en enda röra. Allt är fantastiskt underbart och det känns som om jag är så löjligt lycklig. Som om man inte får vara så här glad egentligen, men det är jag liksom ändå.

Tänkte nämna min ”ministry placement” lite mer. Eller berätta om den. Kan inte säga att det är den bästa tiden på dagen, för hittills tycker jag att det är den bästa tiden på dagen nästan jämt. Men det är helt klart en tid när man får göra något praktiskt (vilket jag uppskattar) och det är massa som händer och härliga människor.
Ministry placement innebär som tidigare nämnt att man hjälper till någonstans på basen och alla har olika uppgifter. Jag valde dinner prep, vilket betyder att jag roar mig med att skära lamm, potatis och hacka sallad. Laga middag helt enkelt.
Varför det är så awesome i köket är för att det är en helt annan stämning än i alla andra stora kök jag sett. Vi lagar middag, lunch och morning tea för cirka 100 pers varje dag och det är ändå aldrig någon som blir stressad eller irriterad.

Kocken in charge heter Manner, men jag vet inte om jag fått stavningen rätt. Han är från Fiji och har en fru som är beroende av sin kaffemaskin (fast den senare visade sig vara full av kackerlackor). Han har fattat det här med att jag gillar att baka, så han brukar slänga åt mig ett recept på banankaka eller scones och ba ”Du kan det här, men annars kan jag hjälpa dig om du glömmer hur man gör”.
Sen finns Riley och Jason. Riley är ung kille som alltid har en tändsticka i ena mungipan och pratar sån där riktigt bred amerikansk engelska. Lite då och då hojtar han ”team time!” och om man ligger före i schemat får man en paus med gratis läsk och choklad. Tack vare Riley är man aldrig hungrig om man jobbar i köket, han ger en allt möjligt som han hittar i kylskåpet. ”Nämen, choklad! Gillar du det? Här, varsågod! En läsk också kanske? Lite tomat?” Jason är från Papua Nya Guinea och har ställt in sig på att lära sig svenska så att han kan impa på sin kompis Lovisa som också jobbar här. Lite då och då springer han förbi och ropar ”Bra jåbbat, bra jåbbat, takki takki!” I utbyte lär han mig pidgin (tok pisin) som är det officiella språket i PNG. ”Mi likum shirt belong you” är en typisk bra mening att kunna. Jag gillar din skjorta.
Sen finns även Debbie, som är en äldre dam från Kanada, sån där som skulle bli en bra mormor. Hon ger en alldeles för mycket mat och är alldeles för intresserad i vad man har för sig. Men på ett trevligt sätt. Och Jackie, som inte säger nånting för det mesta. Men hon är cool när hon gör det.

Sen är jag ju inte ensam från min DTS i köket, utan är i ett team med Olivia och Amber. De är båda awesome och låter mig dansa till Jasons musik genom hela köket utan att bli upprörda över att jag ser löjligt glad ut. Det brukar nämligen sluta med att vi alla står och sjunger alldeles för högt med tillhörande alldeles för okoordinerad dans. Jag gillar’t. Särskilt eftersom alla andra blir glada av vad vi gör. Vi ger dem ju mat.
Ska sätta mig i solen och läsa lite, kanske be Krystal (vår elitgymnast) att lära mig stå på händer. Igår slog jag nytt rekord – sen föll jag ner i leran.

Och by the way. Vi blev meddragna på ett äventyr igår till stranden av en annan Krystal som gör sånt spontant. Skulle paddlat kajak, men det blåste för mycket. Så vi byggde ett hus istället. Det hade en hammock, balkong, solpaneler, garage och en gunga. Just sayin'.

Det är svårt att veta var jag ska börja berätta, men om jag inte börjar nu så kommer det bara bli svårare och svårare. Hjälpte inte att jag satt och skrev i en timme igår och sen raderade allt av misstag. Nytt försök idag.
Några fakta bara:
1. Australien är varmt. Överallt generellt. Men i Townsville specifikt. Visserligen regnar det just idag, men till och med britterna saknar regnet här; de som borde vara trötta på det. Det är soligt jämt annars, 25 grader varmt och starkare sol än det borde vara. Brände mig ordentligt på axlarna för första gången i mitt liv. (Jag är utomhus jämt hemma också - det är inte så att det är första gången jag är ute i solen.)
2. Allt är awesome. Allt.

Nej, stapla upp fakta går inte riktigt. Vi har börjat första veckan av vår "lecture phase" av skolan. Kan försöka skriva ner mitt schema istället så fattar ni lite vad jag håller på med. Första veckan kommer inte vara riktigt som alla andra ändå. Vi utforskar staden, jag fascineras av alla fantastiska fåglar och naturen. (Den enda killen i gruppen som är från Australien - vi har bara två totalt - har fått intrycket av att vi varken har fåglar, regn eller invånare i Sverige.)

6.30 - Frukost. Jag är en av de få som är lycklig över detta faktum. Relativt morgonpigg som jag är har jag ingenting emot att ta mig upp tidigt. Frukost äts på verandan (the deck) här, liksom alla andra måltider. Det är helt enkelt aldrig för kallt att sitta utomhus. Flingor med mjölk (fattar inte den grejen, allt är bara slibbigt och svårt att äta.) Rostat (glutenfritt) bröd med jordnötssmör. Jag är nöjd.

7.15 - Quiet time. Det här kan låta muppigt för folk, men det är ett awesome sätt att börja dagen. Man stänger av sig från resten av omvärlden en stund och går och sätter sig för att prata med Gud och läsa i Bibeln. Jag har börjat med att gå upp på en kulle i närheten som kallas Castle Hill och snarare är ett litet berg. I måndags bad jag ”Gud, visa mig något jag aldrig sett förut”, hittade en ny stig jag av någon anledning aldrig upptäckt och sprang rakt på tre kängurur som hoppade ut ur buskarna. Har aldrig sett kängurur förr, så det var ett ganska exakt bönesvar. Hela Castle Hill är alldeles fantastiskt vackert. Mer om det en annan gång.

8.00 – Diverse aktiviteter. Här beror det på veckodag vad som händer, idag var det lovsång och tid att skriva hem till Sverige (eller var man nu kommer ifrån). Andra dagar ses vi i smågrupper och pratar, andra dagar är det en kreativ stund där man får skapa. Måndagar är sovmorgon (=utforskarmorgon).

9.30 – Föreläsning. Det här är lite som att vara i skolan. Vi lär oss om allt möjligt, men just nu första veckan har det mest varit introduktion till deras arbete här och information om hur vi ska göra saker och ting. Konstiga portkoder, försöka fatta schemat och inte gå vilse i Townsville. Inkluderar även en paus med FIKA. Även om det här kallas morning tea. Det är fika. Egentligen. (Lovar.)

12.30 – Lunch. Alltså. Tror inte jag behöver förklara lunch. Det är mat, den är god och den äts utomhus. Efter det här börjar vad som kallas ministry placement, vilket är att man hjälper till med olika saker på basen. Alla har varsin uppgift och de är på olika tider. Har man ingen uppgift är man för tillfället ledig.

15.30 – Ministry placement. Delvis för att jag skulle hålla koll på att jag får mat jag tål (och Shona som också är en sån där glutentönt) så hamnade jag i Dinner prep- gruppen. Vi lagar middag helt enkelt. Bakar kakor när någon fyller år och hackar sallad till tusen. Bästa är att alla i köket är så underbart glada och spelar massa musik jämt. Dessutom får man äta hur mycket choklad man vill. Andras uppgifter inkluderar; städa hela byggnaden, diska, fixa frukost eller hjälpa till med ett projekt de har här som kallas Building Blitz, vilket i princip är massa volontärer som kommit hit för att renovera området.

17.30 – Middag. Känns extra bra att äta något man lagat själv. Middagar kan bli rätt stora, ikväll kommer vi grilla åt 200 pers. Men det är alltid superhärlig stämning.

19.15 – Diverse aktiviteter. Även här varierar det mellan dagarna. Igår kväll var det spel kväll tillsammans med Building Blitz-volontärerna, andra dagar är det pluggkväll eller grill med folk från inne i Townsville. Andra dagar är det möte med våra smågrupper eller öva inför resan till Papua Nya Guinea.

21.00 – Ledig. Det här brukar innebära sena kvällar när vi sitter uppe i caféet och pratar om allt möjligt eller promenader uppför Castle Hill. Ledig innebär helt enkelt att vara ledig. Fram tills att man faller i säng vid elva-tiden någon gång. Många är väldigt trötta och jetlagade och när man bor 8 pers i ett rum är det inte jättesnällt att sitta och prata halva natten om hur man klubbar ihjäl en känguru. Så vi gör det utomhus istället.

Kommer gå in på fler saker andra dagar, just nu blir det bara det här, så får ni en överblick över vad vi håller på med. Dessutom blir det alldeles för långt att ta upp allt nu. Palmträden vajar lite inbjudande utomhus. So long!