Equilibrium - "Det ska vara ungefär exakt 0,2 gram. (Plus en liten tornado som är negativ.)"



Okej då. Det är inget fel på kemin, så länge man får hålla till i labsalarna. Utan att behöva härleda obskyra formler man bara använder i extremfall och utan att behöva sitta i timmar för att hitta rätt sida i Book of Data. Men att blanda lösningar är ju som att baka kakor. Man följer ett recept och - tadaaah! Så har du skapat glass med färg av smält smurf, eller ett fantastiskt turkospulver som glittrar i sin glasbehållare. Jag får vara lite barnslig och fladdra med armarna (så länge jag inte träffar någons experiment) och helt enkelt vara mig själv, om jag bara slipper teorin bakom. Fast till och med den är uthärdlig ifall man kan få se vad den leder till också.
Men jag skulle aldrig kunna bli kemist. Vilket bevisades idag, när vi löste upp magnesium i en syra.
Jag: Vad ska jag göra med den här? (viftar med den lösning som finns kvar i bägaren)
Henrik (vår labassistent): Ja... Du kan ju dricka den kanske? Jag har hört att magnesium är nyttigt.
Jag: (står kvar och fånstirrar ned i bägaren med syra) Men... eh?
Annelie: Säg inte sånt där till henne. Hon gör det.
Henrik: En kemist som äter allt man ger den. Inte så lämpligt kanske. Ska du ha lite cyanid?

Nej. Inte så lämpligt kanske. Men jag ska ju bli biolog, så då är det ingen fara.
Och så kallade jag Henrik för fröken häromdagen. Tror det är därför han försöker förgifta mig nu. Men det var verkligen inte planerat att säga det. Som vanligt.


(bild: Magritte och Pling)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0