emilyispegeln

Egentligen var vi på väg någon helt annanstans. Men vi hamnade i Roppongi. Jag vågar påstå att det var under ett visst inflytande av att Alx påpekade att det var en mycket farlig plats och att vi inte skulle bege oss dit. Inga närmare detaljer behövdes. Fara? Jamenvisst. Så när vi hörde Tågkvinnan ropa: Roppongi, Roppongi-des... behövdes en halv blick och sen rusade vi av och undrade lite vad som fanns här. Svar: Praktiskt taget ingenting. Borta i fjärran syntes Tokyo Tower och någonstans sprang en förvirrad tysk runt. Men annars, nej. Ingenting.

 

Tills vi hittade restaurangen vid det mycket fantasifulla namnet Pepper Lunch som Pling fått rekommenderad och vår lycka var gjord. Trots att vi börjat dagen med en massiv frukost som var nog att överleva på resten av dagen (för att inte tala om middagen som väntade när vi kom hem) så stannade vi ändå för lunch här. Det var det värt.
En liten glad man från mellanöstern sprang runt och stekte oss kött, ägg och grönsaker och det blev ett fint resultat.



Sen reste vi vidare till Ginza, som var vårt ursprungliga resemål. Bara för att finna det vara en gata fylld av lyxaffärer och rika turister. Det enda som gjorde mig något lycklig var parasollen som satts upp mitt i gatan. Det var föga förvånande att folk satt där så länge som möjligt, värmen var rätt intensiv.



Tydligen var det här en känd plats, men den var inte av så stort intresse för mig. Hela området påminde mest om Nanjing Road i Shanghai för mig. Det vill säga, för dyra affärer och för mycket turister.