emilyispegeln

Det gick åt inte en eller två, utan tre hela dagar till att vandra runt i området mellan Shibuya och Harajuku. Visserligen varvade vi det med att besöka andra platser och sista gången var det bara jag själv som gick dit i väntan på att planet skulle gå.
Av alla platser jag var på i Japan vär det här ändå på något sätt favoriten. Kanske bara för alla udda människor som strosade runt på Takeshita Dori under söndagseftermiddagarna eller kanske för alla rökelseluktande och j-rocksdunkande affärer som låg sida vid sida. Jag vet inte än och det kanske inte är möjligt att avgöra.
Precis bredvid detta ungdomsområde ligger även det vackra och fridfulla Meiji Shrine och det var dit jag och Pling först lyckades förvilla oss.
Dock var jag något ouppmärksam och min första förmiddag i Tokyo gick det som det gick. Mellan dessa områden leder nämligen en bro av den sorts som är substitut för övergångsställen och det är uppe på en sådan vi finner oss denna söndag. Då det är värme av ett slag som inte skådats på länge i Tokyo och ingen av oss har något att dricka tittar vi oss desperat runt för någon slags dryckesautomat. Varpå vi se ingången till en park och ett par vagnar med dryck och mat utanför. Nedstigningen för trappan påbörjas och avslutas. Nästan. Plötsligt får jag ett sånt där infall jag inte riktigt kan förklara och anser att jag är nere på fast mark, trots att det är ett par trappsteg kvar och blickar samtidigt ut mot parkingången. Det behöver väl knappast sägas att Pling graciöst seglar ned från bron medan jag handlöst flyger huvud före och skrapar upp handflator och knän på asfalten. Pling tittar på mig med en blick som säger att hon uppskattar akrobatkonster, men inte vid 30 graders värme. Jag stapplar upp och betraktar mina händer och är djupt fascinerad över att ha fått lågstadie-skrubbsår. Männen vid matstånden är förfärade över händelsen och ignorerar Plings upprepade fråga om äppeljuice och jag skriker att jag är okej.
Pling: APPLEJUICE!
Dryckesmannen: But.. but.. is she okay?
Jag: I'M OK!
Pling: I WANT THAT ONE!
Dryckesmannen: Are you ok?
Jag: I'M FINE!
Dryckesmannen: But...
Pling: *vänder sig om och tittar förvånat på mig* Oj. Har du gjort illa dig?
Jag: I'M FINE! APPLEJUICE!
Och så började vår första dag i Harajuku.



Det var som tidigare nämnt sommarväder och kvinnor iklädda yukata/kimono fanns det gott om.







Andra hade valt att uttrycka sig på annat vis. Tro mig, det är långt mycket mer intressant än att spendera en dag stirrandes på ungarna vid Plattan. Här är det färger, stylat hår och stilar av alla de slag. Efter en stund blev intrycken nästan för många och överväldigande och det blev så att vi bara stod vid en stolpe och försökte suga i oss allt vi såg. Roade mig kungligt.



Vi tog oss en välförtjänt glasspaus och upptäckte den fantastiska crepés som är särskilt populär just i detta område. Så underbart gott. Ska lära mig laga såna när jag kommer hem, behövs bara en pannkaka och sen häller man i vad man vill ha. Tvivlar dock starkt på att det var många som valde den sorten med sallad och skinka i. Nej, glass och karamellsås ska det vara!




Gjorde en liten avstickare bort från myllret på Takeshita Dori sista dagen och fann ett hippieläger med tillhörande hippies. Det var Bob Marley, gulgröntrött, batik och folk som spelade på handtrummor. Festivalstämning indeed.




Träffade även på dessa människor på bron som var full av cosplayare/allmänt pimpat folk på söndagarna. Om förhoppningen var att hamna i en utländsk tidning blir de nog så smått besvikna. Dock fick Pling spader när jag visade upp bilden på han i rosa som hyser en viss likhet Mr. 3 i One Piece. (Transvestiten med svandansen ni vet? Nä? Inte?...) Nå, tydligen så hade Bella tagit en bild på honom när hon befann sig i Japan för några år sedan. Han har hållt stilen sen dess kan jag påpeka och kanske har han hunnit bli en riktig kändis. Inte vet jag hur pass kul det är att vara känd för att klä sig i rosa öron och kjol, men om man tycker det, så är det ju bara att gratulera.
Hade inte en enda tråkig minut.