Served upside down or it's free




Efter att ha vandrat runt på marknader av diverse slag, även känt som Qipu Lu, och inte haft råd att köpa annat än ett hippiehalsband så börjar man tänka istället. De där gamla vanliga tankarna om livet. Och jag tänker inte ta upp det här, frågan om universitet är tillräckligt uttjatad ändå. Men det är lite jobbigt att det verkar praktiskt taget omöjligt att bli det man vill bli. Och så är det jämt. Äsch, jag är trött på att klaga. Det blir alltid bra på något sätt.

För idag började allting fantastiskt. Solen värmde arbetarna som sover på det ännu inte färdigbyggda taket, trastar hörs från alla håll och kanter och himlen är så blå som den någonsin blir i Shanghai.
Denna glada händelse firades med en hallonglass och diverse mystiska vita chokladbitar i. Det finns inte mycket jag gillar mer än glass. Några saker, men det ska allt vara ordentligt bra om det ska slå en glass.

Så till det bästa som hände mig på hela dagen. Jag fick svar från Candylee.
Candylee är en fantastisk person som sitter i ett fängelse i Phoenix. Och en dag fick jag bara idén att jag skulle skriva till henne. Jag var inte säker på att hon skulle svara, men jag är väldigt lycklig att hon gjorde det.

Och random människa #3 på en vecka pratade med mig hela vägen till Shanghai Railway Station. En något överförtjust tant som ansåg att hennes livsuppgift var att få bjuda mig på äkta Sichuanmat. Varpå jag hojtade något om att jag nog måste av här och sprang hela vägen uppför trapporna.

Det finns ett speciellt väder som gör att man andas lättare och får en att vilja springa bara för friheten i det hela.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0