emilyispegeln

Det första jag var med om när jag var tillbaka i Shanghai var att läsa ett mail från en kompis som skrev: Min mobil blev just stulen på tunnelbanan och jag märkte ingenting. Var försiktig när du är på tåget!
Det andra som jag var med om var att min plånbok blev stulen på tunnelbanan. Kändes rätt ironiskt och rätt miserabelt att det skulle hända precis när man är lycklig efter världens bästa äventyr. Ringde Hadano som tydligen fick för sig att jag blivit rånad med kniv mitt på blanka dagen och rusade in till Pling och skrämde upp henne rejält. Ska lära mig att prata mer samlat i telefon kanske. I verkligheten var det ju bara så att plånboken plösligt inte existerade och när jag blängde på en kille som suttit bredvid mig och berättade att den var borta sa han bara; Händer det i Shanghai betyder det att den är stulen. Jo, man tackar, det förstod jag också.
Men blev bjuden på fin middag ändå av folket här och hade till slut en bra kväll ändå.
Räddaren i nöden Mamma spärrade mitt kort hemma i Sverige och själv fixade jag ett nytt kort så snabbt som möjligt till min kinesiska bank. Och döm om min förvåning när alla pengarna var kvar! Visserligen vet jag inte hur pass värt det är att spendera en dag med att försöka lista ut en sex-siffrig kod, men ändå. Det här är tjuvarnas stad, allt är möjligt. Så trots att jag spenderade en timme i panik så var det ändå bara 200 spänn som försvann. Och man får väl se det som att jag gjorde en tjuvfamilj lycklig eller nåt. Middag för en hel månad.

Sen har jag ägnat resten av veckan åt att berätta att jag är upptagen, känna mig stressad men i själva verket vara för trött för att göra något ordentligt. På söndag är domedagsprovet HSK som kommer berätta för oss att vi alla är urkassa i kinesiska och borde åka hem. Problemet är att det inte riktigt går att plugga till mer än att repetera samma gamla tecken som finns i våra böcker.
Däremot har jag för några dagar sen kommit på ett alldeles underbart sätt att plugga. Begav mig till bokhandeln och insåg att jag kan förstå det mesta av innehållet i barnböcker och mangaserier. Behöver knappast säga att jag med ett fånigt flin på läpparna och med en väsentligt tyngre väska återvände hemåt. Är redan klar med den första serien och är fortfarande glad över att jag kom på det här. Särskilt efter som One Piece kostar 8 kr styck här. Ahum. Nu ska jag inte nörda in mig i manga här, men glad blev jag i alla fall.

Känt mig som en hårt arbetande hemmafru på sistonde, när jag kommer hem med soja, nudlar och grönsaker, sopar golvet, pluggar tecken och sen springer iväg till volontärarbetet som engelskalärare. I själva verket gör jag ju som sagt inte alls lika mycket som det låter.
Men nu ska jag ändå gå igenom alla tecken. Det känns bäst så.